Koppar är ett essentiellt spårämne som spelar en avgörande roll för många av kroppens funktioner.
Koppar är ett essentiellt spårämne som spelar en avgörande roll för många av kroppens funktioner. Det behövs bland annat för nervsystemets signalsubstanser, immunförsvarets utveckling, hjärtats funktion och bildandet av hemoglobin. Koppar bidrar också till att bevara hud, hår och ögonpigment samt stödjer kroppens energiproduktion. Det finns i genomsnitt 50–120 mg i kroppen. Det lagras huvudsakligen i ben, muskler och lever.
En vanlig kost ger oftast tillräckligt med koppar, men vissa sjukdomstillstånd eller andra undantag kan påverka upptaget eller intaget av koppar.
Koppar är nödvändigt för många viktiga processer, såsom:
Koppar är nödvändigt för normal produktion av röda blodkroppar och hemoglobin. Det hjälper till att omvandla järn till dess mest användbara form och transportera det i kroppen. Kopparbrist kan leda till blodbrist (anemi).
Koppar spelar en viktig roll i bildandet av stark och flexibel bindväv som stödjer skelettet. Kopparbrist kan öka risken för benskörhet (osteoporos).
Det bidrar till nervsystemets funktion och är avgörande för bildandet av myelin, det skyddande lagret runt nervcellerna. Det behövs också för produktionen av signalsubstanser i hjärnan.
Koppar är särskilt viktigt för gravida kvinnor samt för foster och spädbarn för normal tillväxt och utveckling av stödjevävnad och hjärnan.
Livsmedel som är rika på koppar inkluderar:
Absorption av koppar sker i magsäcken och i början av tunntarmen. Absorptionen sker via ett transportprotein.
Kopparupptaget beror på mängden koppar i kosten. Kopparupptaget varierar från 75 procent (när kosten innehåller endast 0,4 mg koppar per dag) till 12 procent (när kosten innehåller 7,5 mg per dag).
Wilsons sjukdom är en sällsynt genetisk sjukdom som påverkar leverns förmåga att hantera koppar. Kopparn ackumuleras i kroppen och kan orsaka skador på levern och nervsystemet. Tidig diagnos och behandling kan ge en god prognos.
Wilsons sjukdom är en sällsynt autosomal recessiv metabolisk störning där kopparn ackumuleras i kroppen. Kopparelimineringen är störd och ackumuleras först i personens lever, vilket leder till leverskador. Därefter ackumuleras kopparn i andra organ som hornhinnan, leder, bukspottkörteln och centrala nervsystemet.
I Wilsons sjukdom är kopparutsöndringen i urinen ökad, den fria kopparhalten i plasma är förhöjd och serumkeruloplasminhalten är minskad.
Wilsons sjukdom kräver livslång behandling.
För lågt intag av koppar från kosten är sällsynt. Det finns dock riskgrupper som bör vara uppmärksamma på sitt kopparintag. Dessa grupper inkluderar:
Kopparbrist är sällsynt. Kopparintaget från kosten är vanligtvis tillräckligt under normala omständigheter. Låga kopparvärden kan bero på bland annat:
Kliniska symtom på kopparbrist är sällsynta. I dessa fall kan kopparbrist associeras med symtom som anemi, pigmenteringsstörningar, störningar i fettmetabolismen, bindvävssjukdomar, skelettsjukdomar, ataxi eller ökad mottaglighet för infektioner.
Vanligtvis visar sig kopparbrist som anemi, vilken kan vara mikrocytär, normocytär eller makrocytär. Neutropeni kan också ofta förekomma.
Behandlingen av kopparbrist innebär att öka intaget av koppar.
Självmedicinering med koppar bör inte påbörjas utan att först ha konsulterat en läkare.
Förhöjda kopparnivåer kan förekomma i tillstånd som:
Långvarigt överskott av koppar kan vara förknippat med leverskador och symtom från mag-tarmkanalen. Symtom kan inkludera magont, kramper, illamående, kräkningar och diarré.
Koppar är giftigt i höga koncentrationer. Kopparförgiftningar är sällsynta hos friska individer (om det inte finns en ärftlig störning i kopparmetabolismen). Överskott av koppar utsöndras via gallan till tarmen.
Östrogenmedicinering ökar kopparnivåerna eftersom det stimulerar syntesen av ceruloplasmin i levern. Därför är kopparvärdena vanligtvis högre hos kvinnor som genomgår hormonersättningsterapi.
Koppar är ett spårämne som är nödvändigt i små mängder för kroppen och fås från kosten. Koppar undersöks på läkarens rekommendation när det misstänks onormal ansamling av koppar i kroppen (t.ex. vid yrkesmässig exponering eller i samband med ackumulationssjukdomar som Wilsons sjukdom).
Vad är mineraler? Vad är spårämnen?Varför behövs mineraler?
Zink är ett livsviktigt spårämne som hjälper alltifrån hud och hår till fertilitet, immunförsvar och sårläkning.
Hos vuxna kan jodbrist orsaka förstoring av sköldkörteln, även kallat struma. Under fosterstadiet och tidig barndom kan jodbrist leda till tillväxtrubbningar och i allvarliga fall försämrad mental utveckling.
Artikel uppdaterad:
14 april 2025